Det känns som om jag bara har pluggat och sovit den här veckan. Min skola ger månadslånga kurser, så det är väldigt intensivt. Första veckan på kursen i standardarabiska fick vi fyra dagar på oss att skriva en två sidor lång uppsats. Som tur är gav oss dialektläraren ingen läxa till på söndag, så den här helgen kommer jag kanske kunna komma ut och se lite mer av Kairo. Eller inte, det beror på hur det blir med den stora strejken som jag fick höra talas om idag. En tjej i min MSA-klass* nämnde att hon skulle gå och hämta ut sitt visum snart, på vilket läraren svarade att hon måste hämta ut det idag.
"När stänger polisstationen då?" undrade min klasskamrat.
"Jag vet inte, gå nu!" svarade läraren. "Du måste gå dit nu, för det kanske blir strejk på lördag och det är inte säkert att den kommer kunna vara öppen under strejken. Ingen vet hur lång tid det kommer ta innan du kan hämta ditt visum om det blir oroligheter. Alla som behöver förlänga sina visum måste gå och göra det innan lördag!"
Mitt visum går inte ut förrän 27 januari, men läraren tyckte att jag skulle gå och ansöka om att förlänga det idag i alla fall. Så jag och min klasskamrat fick springa iväg mitt i lektionen för att hämta våra pass och sedan ta oss till polisstationen i Agouza. Jag fick fråga runt lite innan jag hittade rätt byggnad, och eftersom jag alltid glömmer bort att slå upp ord som det är praktiskt att kunna, till exempel visum, fick jag försöka förklara för dörrvakten på engelska att jag behövde förlänga mitt visum. Det gick inte, hur många gånger jag än upprepade ordet "visa", och jag blev mer och mer stressad. Till slut tog jag fram mitt pass och visade honom visumet. Han sken upp. "Däruppe", sa han och pekade uppför en nedgången trappa. Jag sprang upp och hade ingen aning om vart jag skulle gå. Skulle jag till vänster, in i det stora rummet där tjänstemännen satt uppradade bakom glasrutor, eller rakt fram där en massa människor stod och trängdes och viftade med sina pass i något slags kö? Jag gissade på den köliknande folkhopen och gick och ställde mig längst bak med passet i högsta hugg. Efter någon minut dök min klasskamrat upp och puffade fram mig till nästa dörrvakt. Han talade om för oss att vi hade kommit försent och att kontoret hade stängt, vilket verkade märkligt med tanke på att det var fullt med människor i det andra rummet och ännu fler släpptes in. För inte första gången kände jag mig som en dum utlänning som inte förstår hur någonting fungerar. Efter att min klasskamrat hade tjatat lite på honom gick han med på att släppa in oss och ledde oss fram till en tant i en glaslucka. Även hon upplyste oss om att det var stängt.
"Kom tillbaka på lördag", sa hon med stenansikte.
"Men då är det ju strejk!" utbrast min klasskamrat desperat.
"Vi har öppet till halv två på lördag."
"Det kommer inte bli strejk", fyllde dörrvakten i. "Kom tillbaka på lördag, det är inga problem!"
*MSA = standardarabiska, ECA = egyptisk dialekt
"När stänger polisstationen då?" undrade min klasskamrat.
"Jag vet inte, gå nu!" svarade läraren. "Du måste gå dit nu, för det kanske blir strejk på lördag och det är inte säkert att den kommer kunna vara öppen under strejken. Ingen vet hur lång tid det kommer ta innan du kan hämta ditt visum om det blir oroligheter. Alla som behöver förlänga sina visum måste gå och göra det innan lördag!"
Mitt visum går inte ut förrän 27 januari, men läraren tyckte att jag skulle gå och ansöka om att förlänga det idag i alla fall. Så jag och min klasskamrat fick springa iväg mitt i lektionen för att hämta våra pass och sedan ta oss till polisstationen i Agouza. Jag fick fråga runt lite innan jag hittade rätt byggnad, och eftersom jag alltid glömmer bort att slå upp ord som det är praktiskt att kunna, till exempel visum, fick jag försöka förklara för dörrvakten på engelska att jag behövde förlänga mitt visum. Det gick inte, hur många gånger jag än upprepade ordet "visa", och jag blev mer och mer stressad. Till slut tog jag fram mitt pass och visade honom visumet. Han sken upp. "Däruppe", sa han och pekade uppför en nedgången trappa. Jag sprang upp och hade ingen aning om vart jag skulle gå. Skulle jag till vänster, in i det stora rummet där tjänstemännen satt uppradade bakom glasrutor, eller rakt fram där en massa människor stod och trängdes och viftade med sina pass i något slags kö? Jag gissade på den köliknande folkhopen och gick och ställde mig längst bak med passet i högsta hugg. Efter någon minut dök min klasskamrat upp och puffade fram mig till nästa dörrvakt. Han talade om för oss att vi hade kommit försent och att kontoret hade stängt, vilket verkade märkligt med tanke på att det var fullt med människor i det andra rummet och ännu fler släpptes in. För inte första gången kände jag mig som en dum utlänning som inte förstår hur någonting fungerar. Efter att min klasskamrat hade tjatat lite på honom gick han med på att släppa in oss och ledde oss fram till en tant i en glaslucka. Även hon upplyste oss om att det var stängt.
"Kom tillbaka på lördag", sa hon med stenansikte.
"Men då är det ju strejk!" utbrast min klasskamrat desperat.
"Vi har öppet till halv två på lördag."
"Det kommer inte bli strejk", fyllde dörrvakten i. "Kom tillbaka på lördag, det är inga problem!"
*MSA = standardarabiska, ECA = egyptisk dialekt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar